Traumatisering
Ett traumatiserat offer eller vittne kan bete sig mycket annorlunda än vanligt. Rätt kunskap om det psykiska traumat hjälper utredaren att förstå den traumatiserade personen och gör det lättare att arbeta med offret.
Vem kan traumatiseras?
Vem som helst som upplevt något starkt, överraskande eller plågsamt kan bli traumatiserad. Att bli utsatt för ett brott eller en olycka kan vara traumatiserande, och ibland kan man bli traumatiserad bara genom att se något sådant ske.
Vad innebär begreppet traumatisk kris?
En traumatisk kris är ett starkt fysiskt och psykiskt stresstillstånd som leder till att en person handlar annorlunda än han eller hon annars skulle göra.
Handlingsförmåga
I en hotfull situation handlar människan utifrån sina instinkter. Det autonoma nervsystemet sätter igång en försvarsmekanism, och resultatet är antingen motstånd eller flykt. Om hotet är för stort, blir personen lamslagen och kan inte göra någonting alls. Syftet med dessa försvarsmekanismer är att hålla människan vid liv, och de kan inte påverkas av viljan. Nervsystemet avgör i ett ögonblick hur människan ska handla för att överleva.
Minnet
Vanligtvis bevaras händelser i minnet på ett sätt som möjliggör logisk rekonstruktion i efterhand. En person som blivit utsatt för en traumatisk situation kommer dock ofta ihåg endast det som är omedelbart relevant för överlevnad. Dessa osammanhängande delar är ofta svåra att greppa eller beskriva med ord. Därför kan det vara svårt för den traumatiserade personen att bilda en logiskt sammanhängande berättelse om det som hänt.
Känslor
Brottsoffer känner ofta skuld och skam. Känslan av total hjälplöshet är svår att leva med, och ofta reagerar offret med att göra sig själv till en skyldig part för att kunna behandla sina minnen. För att kunna gå vidare måste offret inse att han eller hon kan bli utsatt för mycket ont som han eller hon inte själv kan påverka.
Ålder
Traumatiska upplevelser har olika inverkan på olika åldersgrupper. Särskilt trauman som uppstått i unga år och inte behandlats kan innebära ett problem för personens uppväxt och utveckling.
Olika inverkan
Vilken inverkan trauman har varierar från fall till fall. Ett trauma som uppstått plötsligt och i ett ögonblick har en annan inverkan än ett trauma som uppstått till följd av ett långvarigt traumatiskt tillstånd.
Hannaleena Kuukari, psykoterapeut, Våldtäktskriscentralen Tukinainen
Heli Heinjoki, kris- och traumapsykoterapeut (et), SVM, utvecklingschef inom krisarbetet, Våldtäktskriscentralen Tukinainen
Senja-projektet 2009-2011, Våldtäktskriscentralen Tukinainen, Tukinainen rf, finansierat av Penningautomatföreningen
Råd till polisen
1. Ta först reda på om det för offret spelar någon roll huruvida förhörsledaren är man eller kvinna. Om möjligt, låt offret bestämma om detta.
2. Se till att förhören blir av utan onödiga dröjsmål så fort brottet anmälts.
3. Bedöm huruvida det är nödvändigt att förhören äger rum i särskilda utrymmen avsedda för personer i behov av beskydd. Bedöm också huruvida det är skäl att en och samma person leder samtliga förhör med offret.
4. Bedöm huruvida det är skäl att spela in förhöret med offret (ljud och/eller video).
5. Säg att din plikt är att undersöka händelsen ur en neutral synvinkel och att du därför kanske måste ställa också obekväma frågor eftersom svaren behövs i utredningen.
6. Tilltala offret neutralt, artigt och vänligt.
7. Det kan ta tid för offret att framföra en sammanhängande berättelse. Ta därför gott om tid på dig och lämna utrymme för eventuella pauser.
8. Berätta om offrets rätt till gratis rättegångsbiträde och stödperson. Försäkra dig om att offret förstår denna rätt. Ge offret till exempel broschyren ”Ge offret information” från Senjanetti.fi och/eller justitieministeriets broschyr ”Information om brottsoffrets rättigheter”, som finns tillgänglig på flera språk.
9. Förklara också att förhöret kan flyttas till ett senare datum om offret vill ha ett rättegångsbiträde och det inte av praktiska skäl är nödvändigt att förhöret hålls genast. Rättegångsbiträdet kostar inget om offret utsatts för sexualbrott, våld i nära relationer, människohandel eller allvarliga brott mot liv, hälsa eller frihet.
10. Förklara vilka följder offrets eventuella straffyrkanden och skadeståndsyrkanden kan få för rättigheten att få ett gratis rättegångsbiträde till rättegången.
11. Hjälp offret med att ringa instanser som kan erbjuda stöd och råd. På Senjanetti.fi finns information om tillgängligt stöd enligt region (på finska). Fråga offret om du får ge hans eller hennes kontaktuppgifter till dessa organisationer och förklara vilken konkret nytta offret har av den hjälp som erbjuds.
12. Kom ihåg att offrets familjemedlemmar också har rätt till gratis stödinsatser.
13. Beakta att en traumatisk upplevelse kan påverka offrets minne och handlingsförmåga. Ge offret all information både muntligt och skriftligt för att förmedla den effektivt.
14. Uppmuntra offret och förklara att det finns något att oroa sig över inför den kommande rättegången eftersom specialarrangemang tillämpas för att trygga offrets säkerhet.
15. Kom ihåg att offret har rätt till stödinsatserna även om det beslutas att fallet inte ska utredas.
Råd till domstolen
1. Ta före rättegången reda på huruvida offret och/eller familjemedlemmarna har önskemål om specialarrangemang, till exempel ett enskilt väntrum.
2. Ta reda på huruvida det är skäl att höra offret utan att den åtalade är närvarande, att en skärm ställs upp för att hindra ögonkontakt mellan parterna eller att hörandet sker via videokonferens.
3. Ställ alla frågor respektfullt och vänligt.
4. Boka tillräckligt med tid för offrets berättelse och rättegången som helhet. Var medveten om att tidsbrist och jäkt skapar en nervös känsla vid rättegången, vilket gör det svårade för offret att redogöra för det som inträffat.
5. Beakta den traumatiska händelsens inverkan på offrets minnen och handlingsförmåga. Ta raster vid behov.
6. Avvisa alla osakliga frågor gärningsmannens sida ställer.
7. Kom ihåg att offret har rätt till gratis stödinsatser både under rättegången och efteråt. Offret har rätt till denna service även vid åtalseftergits eller om åtalet förkastas.
Sammanställning:
Päivi Vilkki, vicehäradshövding, projektansvarig, Senja-projektet 2009-2011, Våldtäktskriscentralen Tukinainen, Tukinainen rf, finansierat av Penningautomatföreningen
Bearbetning:
Katriina Sorsa, vicehäradshövding, projektkoordinator, www.senjanetti.fi-projektet 2017-2018, Våldtäktskriscentralen Tukinainen, Tukinainen rf, finansierat av justitieministeriet
Svensk text: Översättningsbyrå Henrik Lampikoski