Relevant lagstiftning för offer för sexualbrott och brott i nära relationer

Allmänt

Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem (brottsofferdirektivet) skulle inkorporeras i nationell lagstiftning senast 25.10.2015. Finsk lagstiftning har anpassats efter direktivet. Ändringarna trädde i kraft i mars 2016.

Strafflagens 20 kapitel (om sexualbrott) ändrades inte till följd av direktivet, men kapitlet har under de senaste åren genomgått vissa förändringar. Det är viktigt att känna till också tidigare varianter av paragraferna om sexualbrott eftersom man inom det straffrättsliga förfarandet tillämpar den lagstiftning som gällt vid tiden för brottet. Särskilt vid sexualbrott anmäls det som inträffat ibland en lång tid efter händelsen, och då kan tidigare lagstiftning behöva tillämpas.

1 §. Offer för sexualbrott

Våldtäkt, Strafflagen 20.kap.1.§ (24.7.1998/563)

”Den som genom våld på person eller med hot om sådant våld tvingar någon till samlag ska för våldtäkt dömas till fängelse i minst ett och högst sex år.

För våldtäkt ska också den dömas som genom att utnyttja att någon till följd av medvetslöshet, sjukdom, funktionsnedsättning, rädsla eller något annat hjälplöst tillstånd inte kan försvara sig eller förmår utforma eller uttrycka sin vilja, har samlag med honom eller henne. (13.5.2011/495)

Om våldtäkten med hänsyn till att hotet har varit ringa eller andra omständigheter vid brottet bedömd som en helhet är mindre allvarlig än de gärningar som avses i 1 och 2 mom., ska gärningsmannen dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år. På samma sätt döms den som med annat hot än sådant som avses i 1 mom. tvingar någon annan till samlag. Detta moment tillämpas inte, om våld brukats vid våldtäkten.

Försök är straffbart.”

Kommentarer till paragrafen

Det bör noteras att våld eller hot om våld, som nämns i moment 1, inte är de enda rekvisiten för våldtäktsbrott även om denna typ av tvång är det första man kommer att tänka på när man hör ordet våldtäkt.

För att förstå rekvisiten i moment 2 är det ofta viktigt att förstå när ett offer kan betraktas som sårbart. Medvetslöshet, sjukdom, funktionsnedsättning, rädsla och andra hjälplösa tillstånd nämns som orsaker till att offret inte kan försvara sig eller utforma eller uttrycka sin vilja.

Moment 3 ersatte den tidigare 3 paragrafen om så kallad ”lindrig våldtäkt” (tvingande till samlag). Samtidigt blev straffen strängare. Även om våldet varit lindrigt är detta således inte längre en giltig grund för att ålägga gärningsmannen ett lindrigare straff för våldtäktsbrottet.
2 §. Grov våldtäkt (27.6.2014/509)

”Om vid våldtäkt

1) någon orsakas svår kroppsskada, en allvarlig sjukdom eller försätts i livshotande läge,
2) brottet begås av flera eller genom brottet orsakas synnerligen kännbart psykiskt eller fysiskt lidande,
3) brottet begås mot ett barn som är under arton år,
4) brottet begås på ett synnerligen rått, grymt eller förnedrande sätt eller
5) används skjut- eller eggvapen eller något annat livsfarligt hjälpmedel eller annars hotas med allvarligt våld,
och våldtäkten även bedömd som en helhet är grov, ska gärningsmannen för grov våldtäkt dömas till fängelse i minst två och högst tio år.

Försök är straffbart.

Kommentarer till paragrafen

Paragrafen om grov våldtäkt ändrades 2014. Den viktigaste förändringen gällde punkt 3, enligt vilken våldtäkten ska betraktas som grov om den begås mot ett barn som är under arton år gammalt. Våldtäkten ska även som helhet bedömas som grov för att det ska vara frågan om grov våldtäkt. Från punkt 1 ströks kravet på att de nämnda gärningarna skulle vara uppsåtliga (”någon uppsåtligen tillfogas svår kroppsskada, en allvarlig sjukdom eller försätts i livshotande läge”).

4 §. Tvingande till sexuell handling (24.7.1998/563)

”Den som med våld eller hot tvingar en annan att företa eller underkasta sig någon annan sexuell handling än en sådan som avses i 1 § och handlingen väsentligen kränker den andras sexuella självbestämmanderätt, skall för tvingande till sexuell handling dömas till böter eller fängelse i högst tre år.

För tvingande till sexuell handling ska också den dömas som genom att utnyttja att någon till följd av medvetslöshet, sjukdom, handikapp, rädsla eller något annat hjälplöst tillstånd inte kan försvara sig eller förmår utforma eller uttrycka sin vilja, förmår honom eller henne att företa en i 1 mom. avsedd sexuell handling eller att underkasta sig en sådan handling och denna handling väsentligt kränker hans eller hennes sexuella självbestämmanderätt. (13.5.2011/495)

Försök är straffbart.”

Kommentarer till paragrafen

Bruk av våld, hot om våld eller andra former av hot utgör enligt moment 1 rekvisit för tvingande till sexuell handling. Hotet behöver alltså inte nödvändigtvis handla om våld.

Moment 2 motsvarar moment 2 i våldtäktsparagrafen, men det bör noteras att sexuell handling och samlag är olika saker. Medvetslöshet, sjukdom, funktionsnedsättning, rädsla och andra hjälplösa tillstånd nämns som orsaker till att offret inte kan försvara sig eller utforma eller uttrycka sin vilja.

5 §. Sexuellt utnyttjande (24.7.1998/563)

”Den som genom att utnyttja sin ställning förmår en person som

1) är under aderton år och i en skola eller annan inrättning står under gärningsmannens bestämmanderätt eller övervakning eller i något annat därmed jämförbart underordnat förhållande till gärningsmannen,
2) är under aderton år och vars förmåga att självständigt besluta om sitt sexuella beteende på grund av hans eller hennes omognad samt åldersskillnaden mellan parterna är väsentligt svagare än gärningsmannens, genom att grovt missbruka dennas omogenhet,
3) vårdas på ett sjukhus eller en annan inrättning och på grund av sjukdom, funktionsnedsättning eller något annat svaghetstillstånd har en väsentligt nedsatt förmåga att försvara sig eller utforma eller uttrycka sin vilja, eller (27.6.2014/509)
4) är synnerligen beroende av gärningsmannen, som grovt missbrukar beroendeställningen,
till samlag eller att företa eller underkasta sig någon annan sexuell handling som väsentligt kränker hans eller hennes sexuella självbestämmanderätt, skall för sexuellt utnyttjande dömas till böter eller fängelse i högst fyra år.

Försök är straffbart.”

Kommentarer till paragrafen

Högsta domstolen tog i fall 2014:17 ställning till huruvida en person som hade utövat verksamhet som vårdare, lärare och helbrägdagörare (X) hade gjort sig skyldig till sexuellt utnyttjande genom att utnyttja sin ställning. HK konstaterade i sitt avgörande att sexuellt utnyttjande inte behöver innefatta tvång, utan att det kan ske utan att offret gör någon som helst form av motstånd. Kränkningen av offrets sexuella självbestämmanderätt har att göra med att offret på grund av underordnad ställning eller försvarslöst tillstånd inte på jämlik grund kan besluta om sitt deltagande i en sexuell handling och att gärningsmannen utnyttjar detta.

HD ansåg att de målsägande till följd av vård- och undervisningsförhållandet mellan dem och X, som de betraktade som överordnad, befann sig i ett underordnat läge och att X hade haft ett psykiskt övertag i förhållande till dem. X och de målsägande hade således inte varit jämlika.

X hade på ett osakligt sätt påverkat målsägandenas sexuella självbestämmanderätt, vilket i sig var att betrakta som att ”förmå”. HD ansåg att det saknade betydelse att det på grund av sättet på vilket X förmått målsägandena till sexuella handlingar inte gick att verifiera huruvida målsägandenas medverkan endast berott på att X förmått dem till detta.

Till rekvisiten för sexuellt utnyttjande hör också att personen som förmåtts att företa eller underkasta sig sexuella handlingar är synnerligen beroende av gärningsmannen, som grovt missbrukar beroendeställningen. Enligt en vittnesutsaga i fallet är risken för att ett beroendeförhållande ska uppstå särskilt stor om vårdgivaren betraktas som unik och till exempel förmögen att lindra smärtor, vilket här varit fallet. HD ansåg att det av utredningen framgått att X hade varit förmögen att styra målsägandenas sexuella beteende och upprätthålla sitt sexuella inflytande över dem med hjälp av metoder som de inte var medvetna om och inte skulle ha velat godkänna. HD ansåg dessutom att missbruket av beroendeställningen hade varit grovt.

5 a §. Sexuellt antastande (27.6.2014/509)

”Den som genom beröring utsätter en person för en sexuell handling som är ägnad att kränka personens sexuella självbestämmanderätt ska, om inte straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i detta kapitel, för sexuellt antastande dömas till böter eller till fängelse i högst sex månader.”

Kommentarer till paragrafen

Paragraf 5 a om sexuellt antastande lades till 2014. Enligt lagberedningen är paragrafen sekundär i förhållande till övriga paragrafer om sexualbrott. Den tillämpas om inte strängare straff föreskrivs för gärningen någon annanstans i 20 kap. (RP 216/2013 s. 63)

Sexuellt antastande inom arbetslivet kan bestraffas enligt strafflagen 47 kap 3 § som diskriminering i arbetslivet. I detta fall utgår man från jämställdhetslagens definition av sexuella trakasserier, som är mer omfattande än begreppet sexuellt ofredande i strafflagen. En sexuell handling som utförs i arbetslivet kan beroende på handlingens allvarlighet bli bedömd förutom som arbetarskyddsbrott och diskriminering i arbetslivet även till exempel som sexuellt utnyttjande eller sexuellt ofredande. (RP 216/2013 s. 60)

6 §. Sexuellt utnyttjande av barn (20.5.2011/540)

”Den som genom beröring eller på något annat sätt utsätter ett barn som är under 16 år för en sexuell handling som är ägnad att skada barnets utveckling eller förmår barnet att företa en sådan handling, ska för sexuellt utnyttjande av barn dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.

För sexuellt utnyttjande av barn döms också den som har samlag med ett barn som inte har fyllt 16 år, om inte brottet bedömt som en helhet är grovt på det sätt som avses i 7 § 1 mom. För sexuellt utnyttjande av barn döms dessutom den som handlar på ett sätt som avses i 1 mom. eller ovan i detta moment med ett barn som har fyllt 16 men inte 18 år, om gärningsmannen är barnets förälder eller står i en ställning till barnet som motsvarar en förälders och bor i samma hushåll som barnet.

Försök är straffbart.”

Kommentarer till paragrafen

Rekvisiten för sexuellt utnyttjande av barn innefattar beröring eller andra sexuella handlingar som är ägnade att skada barnets utveckling och att personen som utsätts för eller förmås att företa en sådan handling är under 16 år. Också samlag med en person som är yngre än 16 år utgör sexuellt utnyttjande av barn, men i regel bedöms det mer specifikt som grovt sexuellt utnyttjande av barn.

Det bör noteras att om sexuellt laddade ämnen eller händelser diskuteras med ett barn eller meddelanden med sexuell betoning sänds till ett barn uppfylls enligt förarbetet till lagen rekvisitet för sexuellt utnyttjande av barn. (RP 282/2010 s. 106)

I sitt avgörande 2017:50 ansåg högsta domstolen att gärningsmannens och offrets ålder och förhållandet mellan parterna ska beaktas vid bedömning av huruvida en handling är sexuellt relevant eller sexuell överhuvudtaget (RP 6/1997). Fallet gällde en 32-åring (B) och barn i åldern 13–15 år. Parterna kände inte varandra innan B tog kontakt med barnen. Parterna kommunicerade med snabbmeddelanden på en webbplats där besökarna samtalar om mycket sinsemellan olika ämnen och ibland också berör frågor som gäller sexliv. B:s meddelanden hade innehållit konkreta förslag om sexuellt umgänge, intima frågor och direkta anspelningar på sexuella handlingar. HD ansåg dessutom att meddelandena varit uttalat personliga. Enligt HD:s bedömning hade skickandet av meddelandena varit en sexuellt väsentlig handling. B ansågs vara skyldig till sexuellt utnyttjande av barn. HD konstaterade också att varken diskussionsforumets karaktär eller barnets eget uppträdande är relevant för bedömningen av huruvida B:s handlande uppfyllde rekvisitet för sexuellt utnyttjande av barn.

7 §. Grovt sexuellt utnyttjande av barn (20.5.2011/540)

”Om

1) gärningsmannen har samlag med ett barn som inte har fyllt 16 år eller, i ett fall som avses i 6 § 2 mom., med ett barn som har fyllt 16 men inte 18 år, eller
2) vid sexuellt utnyttjande av barn
a) brottet begås mot ett barn vars ålder eller utvecklingsnivå är sådan att brottet är ägnat att orsaka barnet synnerlig skada,
b) brottet begås på ett synnerligen förödmjukande sätt, eller
c) brottet är ägnat att orsaka barnet synnerlig skada på grund av det speciella förtroende som barnet hyser för gärningsmannen eller på grund av att barnet på något annat sätt står i särskilt beroende ställning till gärningsmannen,

och brottet även bedömt som en helhet är grovt, ska gärningsmannen för grovt sexuellt utnyttjande av barn dömas till fängelse i minst ett och högst tio år.

Försök är straffbart.”

Kommentarer till paragrafen

Utgångspunkten är att samlag utgör grovt sexuellt utnyttjande av barn. Om brottet bedömt som helhet inte betraktas som grovt klassas brottet dock som sexuellt utnyttjande av barn även om samlag förekommit.

Övriga rekvisit för grovt sexuellt utnyttjande av barn är att brottet till följd av barnets ålder eller utvecklingsnivå är ägnat att orsaka synnerlig skada, att brottet begås på ett synnerligen förödmjukande sätt eller att brottet är ägnat att orsaka barnet synnerlig skada på grund av barnets förtroende för eller beroende av gärningsmannen. (=straffskärpningsgrunder)

Högsta domstolen ansåg i sitt avgörande 2017:50 att brottet bedömt som helhet inte kan anses vara grovt bara för att någon av skärpningsgrunderna uppfyllts. I vissa fall kan dock sättet på vilket skärpningsgrunden uppfyllts vara så uttalat att det i sig motiverar att bedöma brottet som grovt även som helhet. Bedömningen bygger i dessa fall på sättet på vilket handlingen uppfyller en eller flera skärpningsgrunder. I sitt avgörande ansåg HD med hänvisning till förarbetet till lagen att om handlingen innefattar samlag, är det skäl att i utgångsläget bedöma den som grövre än andra former av sexuellt utnyttjande eftersom samlag är ägnat att skada barnet mer än andra sexuella handlingar.

7 a §. Begränsningsbestämmelse (20.5.2011/540)

”En handling anses inte som sexuellt utnyttjande av barn eller som i 7 § 1 mom. 1 punkten avsett grovt sexuellt utnyttjande av barn, om den inte kränker den sexuella självbestämmanderätten för den som utsattes för handlingen och det inte råder någon stor skillnad i ålder samt själslig och kroppslig mognad mellan parterna.”

Kommentarer till paragrafen

Under förarbetet (RP 6/1997 rd) konstaterades att målsättningen att skydda barn från sexuellt utnyttjande inte föranleder begränsningar av sexuella förbindelser mellan ungdomar om dessa förbindelser inte innefattar sexuellt utnyttjande.

8 §. Utnyttjande av person som är föremål för sexhandel (10.4.2015/384)

”Den som genom att utlova eller ge en ersättning som representerar ett direkt ekonomiskt värde får någon som är föremål för ett brott som avses i 9 eller 9 a § eller i 25 kap. 3 eller 3 a § att ha samlag eller företa en därmed jämförlig sexuell handling ska, om gärningen inte utgör brott enligt 8 a §, för utnyttjande av person som är föremål för sexhandel dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

För utnyttjande av person som är föremål för sexhandel döms också den som drar fördel av en ersättning enligt 1 mom. som utlovats eller getts av en tredje part genom att ha samlag eller företa en därmed jämförlig sexuell handling med en person som är föremål för ett brott som avses i det momentet.

För utnyttjande av person som är föremål för sexhandel döms likaså den som begår en i 1 eller 2 mom. avsedd gärning trots att han eller hon har haft skäl att misstänka att den i 1 eller 2 mom. avsedda personen är föremål för ett brott som avses i 9 eller 9 a § eller i 25 kap. 3 eller 3 a §.

Försök till ett uppsåtligt brott är straffbart.”

Kommentarer till paragrafen

Paragrafen gäller endast köp av sexuella tjänster av offer för koppleri och människohandel. Propositionen innefattade ett förslag om att sexköp helt allmänt skulle bli straffbart, men propositionen godkändes inte i denna omfattning utan endast i fråga om koppleri och människohandel (RP 221/2005).

I lagutskottets betänkande 10/2006 rd (s. 6) granskades omständigheter där gärningsmannen kan anses uppfatta situationen på ett sätt som uppfyller kravet tillräknande i rekvisitet (förutsätter uppsåt). Enligt betänkandet kan typiska tecken på koppleri vara t.ex. att man får kontakt med objektet genom mellanhänder eller att ersättningen ges till någon annan än den som handlingen utförs på. Ett annat tecken som ofta tyder på koppleri är att en person har annons på nätet och där uppger sig vara beredd att ha ett sexuellt förhållande mot betalning och den här typen av annonser visar sig ingå i en större organiserad aktivitet. Så kan det vara till exempel om det på en och samma webbsida finns liknande annonser från flera olika personer. Ett tecken på människohandel är t.ex. att den person som handlingen utförs på enligt observationer får sin rörelsefrihet begränsad eller att personen inte har full psykisk funktionsförmåga. (RP 229/2014)

I avgörandet 2012:66 hänvisade högsta domstolen i fråga om detta till lagutskottets betänkande, men ansåg att det i det aktuella fallet inte hade framkommit några dylika tecken på koppleri. HD konstaterade dessutom att noterbar bristfällig psykisk funktionsförmåga och total avsaknad av språkkunskaper kan vara rent av starka indikationer på att personen inte är kapabel att handla självständigt utan är offer för koppleri eller människohandel. En sådan misstanke kan enligt högsta domstolen inte anses uppkomma enbart på basis av att personen är förhållandevis ung eller har utländsk bakgrund.

Även om gärningsmannen i själva verket inte sett brottsbeskrivningsenligheten som möjlig eller inte kommit att tänka på saken ska han eller hon kunna dömas för utnyttjande av person som är föremål för sexhandel, om han eller hon av någon yttre omständighet haft skäl att misstänka att personen är föremål för ett sådant brott som avses i bestämmelsen. Enbart allmän kännedom om att en del av de prostituerade utsätts för koppleri eller människohandel är dock inte ett tillräckligt skäl för att misstänka detta i ett enskilt fall. För straffbarhet krävs att personen faktiskt är föremål för koppleri eller människohandel. Gärningen ska således inte vara straffbar om det på basis av de omständigheter som framgått fanns skäl att misstänka t.ex. koppleri men personen i själva verket inte utsattes för koppleri. (RP 229/2014)

I lagutskottets betänkande 10/2006 rd (s. 6) påpekas följande: För att straff ska utmätas för utnyttjande av person som är föremål för sexhandel krävs det inte att en laga kraft vunnen dom för koppleri eller människohandel enligt paragrafen måste ha avkunnats. Formuleringen kräver inte heller att t.ex. kopplarens identitet eller andra detaljer kring koppleribrottet måste vara utredda.

8 a §. Köp av sexuella tjänster av ung person (25.8.2006/743)

”Den som genom att utlova eller ge en ersättning får någon som är under 18 år att ha samlag eller företa någon annan sexuell handling, ska för köp av sexuella tjänster av ung person dömas till böter eller fängelse i högst två år. (20.5.2011/540)

Försök är straffbart.”

Kommentarer till paragrafen

Straffskalan för paragrafen skärptes 2011. Numera är det högsta straffet således två år i stället för ett. Enligt förarbetena till lagen är köp av sexuella tjänster av ung person ett mera klandervärt brott än köp av sexuella tjänster av en myndig person, vilket återspeglar sig i maximistraffet (RP 221/2005 s. 55).

8 b §. Lockande av barn i sexuella syften (20.5.2011/540)

”Den som föreslår ett möte eller andra kontakter med barn så att det av förslagets innehåll eller av omständigheterna annars framgår att syftet är att på det sätt som avses i 17 kap. 18 § 1 mom. tillverka bilder eller bildupptagningar som på ett sedlighetssårande sätt visar ett barn eller att rikta ett brott som avses i 6 eller 7 § i detta kapitel mot ett barn, ska för lockande av barn i sexuella syften dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, döms för lockande av barn i sexuella syften också den som lockar en person som är under 18 år att ha samlag eller företa någon annan sexuell handling på ett sätt som avses i 8 a § eller uppträda i en anordnad pornografisk föreställning.

Försök till ett brott som avses i 2 mom. är straffbart.”

Kommentarer till paragrafen

Lockande av barn i sexuella syften blev straffbart 1.6.2011. För att brottet ska fullbordas krävs det inte att gärningsmannen och barnet de facto träffas eller har någon annan kontakt med varandra. Av motiveringarna till HD:s avgörande 2017:50 framgår att lockande av barn i sexuella syften är ett brott som kronologiskt föregår de försök till sexualbrott och andra brott som nämns i rekvisiten (RP 282/2010 rd. s.105–106). Det kan således vara frågan om lockande av barn i sexuella syften även om det ännu inte föreligger någon omedelbar fara för att barnet blir sexuellt utnyttjat då det inte finns någon befintlig eller snabbt tillgänglig bildkontakt mellan gärningsmannen och barnet. Handlingen har alltså blivit straffbar redan då gärningsmannen föreslagit att kontakt upprättas.

Gärningsmannens avsikt måste framgå av yttre, objektivt verifierbara observationer. Gärningsmannen måste alltså i samband med förslaget om kontakt eller efteråt handla på ett sätt som antyder hans eller hennes avsikt att begå det brott paragrafen handlar om. Typiskt för lockande av barn i sexuella syften är att gärningsmannen uppger falsk information i sin onlineprofil, till exempel genom att påstå sig vara betydligt yngre än vad han eller hon i själva verket är.

HD ansåg att gärningsmannens förslag om möte eller annan kontakt måste vara konkret för att rekvisitet för brottet ska uppfyllas. Av förslaget eller omständigheterna måste det framgå tidpunkt och plats för mötet eller kommunikationen på ett sådant sätt att det inte är osannolikt att detta kan förverkligas utifrån den tillgängliga informationen eller att förverkligandet av planen i praktiken inte är omöjligt.

I fallet hade B angett veckoslutet som tidpunkt för mötet och platsen som antingen barnets hemort eller Helsingfors. Det var inte utrett huruvida B varit medveten om var barnet bodde eller om barnet varit medveten om var någonstans i Helsingfors B befann sig. Det noterades dock att B och barnet åtminstone hade tillgång till den kontaktinformation som hörde till deras profiler på diskussionsforumet, vilket hade gjort det möjligt för dem att senare komma överens om exakt tid och plats för det planerade mötet. Därför ansåg HD att detaljerna kring det planerade mötet hade angetts tillräckligt konkret för att uppfylla rekvisiten för lockande av barn i sexuella syften.

8 c §. Besökande av en barnpornografisk föreställning (20.5.2011/540)

”Den som besöker en anordnad föreställning där en person som inte har fyllt 18 år uppträder på ett sedlighetssårande sätt, ska för besökande av en barnpornografisk föreställning dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Försök är straffbart.”

Kommentarer till paragrafen

En föreställning kan antingen besökas på plats eller följas med hjälp av kommunikationsteknik. Den som förmår en person som är under 16 år (eller i vissa fall även en 16- eller 17-åring) att uppträda i en anordnad pornografisk föreställning och själv följer föreställningen ska dock inte särskilt dömas för besökande av barnpornografisk föreställning. I detta fall gör sig gärningsmannen nämligen skyldig till ett allvarligare brott, dvs. till sexuellt utnyttjande av barn eller grovt sexuellt utnyttjande av barn. (RP 282/2010)

Förutom för besökande av en barnpornografisk föreställning kan gärningsmannen samtidigt också dömas för andra brott som hör samman med anordnandet av föreställningen. Om t.ex. en person som får ekonomisk vinning av föreställningen besöker den, kan personen i fråga dömas både för besökande av en barnpornografisk föreställning och, beroende på omständigheterna, för människohandels- eller koppleribrott. (RP 282/2010)

9 §. Koppleri (24.7.1998/563)

”Den som för att skaffa sig själv eller någon annan ekonomisk vinning

1) ordnar ett rum eller något annat ställe för samlag eller en därmed jämförlig sexuell handling som utförs av någon mot ersättning eller för en uppenbart sedlighetssårande handling som mot ersättning utförs av ett barn under 18 år,
2) väsentligt främjar en sådan handling genom att som en etablerad del av sin affärsverksamhet inkvartera någon som utför handlingen,
3) genom förmedling av kontaktuppgifter eller på annat sätt marknadsför att någon utför sådana handlingar, medveten om att detta handlande väsentligt främjar gärningens fullbordan,
4) på annat sätt utnyttjar att någon utför sådana handlingar, eller
5) förleder någon till sådana handlingar,

ska för koppleri dömas till böter eller fängelse i högst tre år.
(19.12.2014/1177)

Försök är straffbart.”

Kommentarer till paragrafen

Under förarbetet till förnyandet av lagstiftningen om sexualbrott 2014 gjordes ändringar i straffbestämmelserna om människohandel och koppleri i strafflagen så att kriminaliseringen av människohandel bättre motsvarar kriminaliseringsförpliktelserna i de internationella dokument som är bindande för Finland och så att gränsdragningen mellan människohandelsbrott och koppleribrott blivit tydligare. Straffbestämmelsen om koppleri ändrades så att gärningssättet ”genom påtryckning förmår” ströks och ett motsvarande gärningssätt, ”genom att utöva påtryckning”, i stället fogades som ett medel till straffbestämmelsen om människohandel. (RP 103/2014)

I samband med samma lagändring beslutades att den som har varit föremål för koppleri kan få ett biträde under förundersökningen, oberoende av om han eller hon betraktas som målsägande eller har framställt anspråk i målet. Enligt förslaget kan den som har varit föremål för koppleri också kunna få en stödperson under straffprocessen. (RP 103/2014)

9 a §. Grovt koppleri (9.7.2004/650)

”Om vid koppleri

1) eftersträvas avsevärd ekonomisk vinning,
2) brottet begås särskilt planmässigt, eller
3) brottet riktar sig mot ett barn under 18 år,
och gärningen även bedömd som en helhet är grov, ska gärningsmannen för grovt koppleri dömas till fängelse i minst fyra månader och högst sex år.
(19.12.2014/1177)

Försök är straffbart.”

Kommentarer till paragrafen

Förutom ändringarna i paragraferna om koppleri och människohandel kom också paragraferna om grovt koppleri och grov människohandel att ändras på ett sådant sätt att de bättre motsvarade internationella avtal. Från bestämmelsen om grovt koppleri ströks vid lagändringen 2014 punkt 3, enligt vilken koppleriet kan vara grovt om någon vid gärningen uppsåtligen eller genom grov oaktsamhet tillfogas svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom, försätts i livshotande läge eller utsätts för därmed jämförbart synnerligen kännbart lidande, eftersom en motsvarande punkt redan finns i straffbestämmelsen om grov människohandel.

De följder som avses i 3 punkten kan uppstå uttryckligen i situationer där någon förmås att prostituera sig mot sin vilja, varvid det är fråga om påtryckning eller hotelser som är karaktäristiska för människohandelsbrott. Det bör betonas att det att 3 punkten stryks inte betyder att brott som orsakar sådana följder som nämns i punkten (t.ex. misshandel och grov misshandel samt tillfogande av skada och tillfogande av svår skada) skulle sakna relevans för koppleribrottens del. Om sådana brott begås i samband med en gärning som avses i 20 kap. 9 § 1 mom. i strafflagen och alla rekvisiten för människohandelsbrott dock inte uppfylls, ska gärningsmannen i varje fall dömas särskilt för koppleribrott och det brott som orsakade följden i fråga. (RP 103/2014)

10 §. Definitioner (27.6.2014/509)

”Med samlag avses i denna lag inträngande med könsorgan i en annans kropp eller sexuellt inträngande i en annans könsorgan eller anus eller tagande av en annans könsorgan i sin kropp.

Med sexuell handling avses i denna lag en gärning som har en väsentligt sexuell innebörd med hänsyn till gärningsmannen och den som gärningen riktar sig mot samt gärningsomständigheterna.”

Kommentarer till paragrafen

Definitionen av sexuell handling ändrades 1.6.2011. I och med ändringen förutsätts inte längre att gärningsmannen försöker uppnå sexuell upphetsning eller tillfredsställelse.

Definitionen av samlag ändrades 2014. Begreppet vidgades så att det nu omfattar även inträngande i anus av föremål och andra kroppsdelar än mannens könsorgan.

11 §. Åtalsrätt (27.6.2014/509)

Åklagaren får inte väcka åtal för sexuellt antastande som riktats mot en person som fyllt arton år, om inte målsäganden anmäler brottet till åtal eller ett synnerligen viktigt allmänt intresse kräver att åtal väcks.

Kommentarer till paragrafen

Paragrafen ändrades 2014. Antalet målsägandebrott i kapitlet om sexualbrott minskade, och av dessa är nu endast sexuellt antastande av en myndig person ett målsägandebrott. Vid det sistnämnda får åklagaren inte väcka åtal om målsäganden inte kräver det. Undantag görs dock i fall då ett viktigt allmänt intresse kräver att åtal väcks, och då måste åklagaren väcka åtal.

13 §. Juridiska personers straffansvar

”På koppleri och grovt koppleri tillämpas vad som föreskrivs om juridiska personers straffansvar. Detsamma gäller ett i 8 b § 1 mom. avsett brott där någon föreslår ett möte eller andra kontakter med barn i syfte att tillverka bilder eller bildupptagningar som på ett sedlighetssårande sätt visar ett barn.”

Kommentarer till paragrafen

Också människohandelsbrott hör till den juridiska personens straffrättsliga ansvar. Detta regleras i kap 25 i strafflagen.

Juridiska personers ansvar påverkar inte det straffrättsliga ansvaret hos de fysiska personer som har begått brottet. Den juridiska personens ansvar behöver inte vara straffrättsligt, utan kan även vara civilrättsligt eller administrativt. (RP 282/2010)

Offer för våld i nära relationer

Misshandel, Strafflagen 21 kap 5 § (21.4.1995/578)

”Den som begår fysiskt våld mot någon eller som utan att begå sådant våld skadar någons hälsa, tillfogar honom smärta eller försätter honom i medvetslöshet eller något annat motsvarande tillstånd, skall för misshandel dömas till böter eller fängelse i högst två år.
Försök är straffbart”.

Kommentarer om våld i nära relationer

Vid våld i nära relationer förekommer ofta många gärningar som nämns i ett antal paragrafer i strafflagen, bland annat misshandel, sexualbrott, olaga hot, ärekränkning, frihetsberövande och skadegörelse. Offer för våld i nära relationer är ofta inte medvetna om att många gärningar som de utsätts för är straffbara. Vi har här samlat de paragrafer som berör de vanligaste brotten mot liv och hälsa. Olaga hot och förföljelse utgör å sin sida brott mot friheten och behandlas i strafflagen kap 25.

Enligt paragrafen om misshandel är också psykiskt våld en straffrättsligt straffbar gärning. Detta framgår av formuleringen ”eller som utan att begå sådant våld skadar någons hälsa etc. skall dömas för misshandel”. Ett orsakssamband mellan gärningsmannens handlande och skadan på offrets hälsa måste kunna påvisas för att gärningen ska vara straffbar. Att också psykiskt våld är straffbart är viktigt att veta med tanke på offret även om det ofta är svårt att tillämpa denna straffbarhet i praktiken.

I vissa fall av våld i nära relationer behövs ett besöksförbud för att offrets rättigheter ska kunna tryggas. Det bör dock noteras att man kan ansöka om besöksförbud även om man inte blivit utsatt för våld. Polisen kan också besluta om ett tillfälligt besöksförbud. För brott mot besöksförbud kan ett straff utmätas, i vissa fall fängelse.

6 §. Grov misshandel

”Om vid misshandel

1) någon tillfogas svår kroppsskada eller en allvarlig sjukdom eller försätts i livshotande läge,
2) brottet begås på ett synnerligen rått eller grymt sätt, eller
3) används skjut- eller eggvapen eller något annat jämförbart livsfarligt hjälpmedel
och brottet även bedömt som en helhet är grovt, skall gärningsmannen för grov misshandel dömas till fängelse i minst ett och högst tio år.

Försök är straffbart.”

Lindrig misshandel, Strafflagen 21 kap 7 § (21.4.1995/578)

”Om misshandeln, med hänsyn till att våldet, kränkningen av den kroppsliga integriteten eller den skada som tillfogats offrets hälsa har varit mindre betydande eller med beaktande av andra omständigheter vid brottet, bedömd som en helhet är ringa, skall gärningsmannen för lindrig misshandel dömas till böter.”

Kommentarer till paragrafen

I fråga om vilka handlingar som bedöms som lindring misshandel är det skäl att notera högsta domstolens avgörande HD 1993:151. Enligt detta är det lindrig misshandel att lugga ett barn eller knäppa till det med fingret.

Åtalsrätt (vid lindrig misshandel), Strafflagen 21 kap 16 § (13.5.2011/441)

”Åklagaren får väcka åtal för lindrig misshandel endast om målsäganden anmäler brottet till åtal eller gärningen har riktat sig mot
1) en person som är yngre än arton år,
2) gärningsmannens make eller tidigare make, syskon, släkting i rakt upp- eller nedstigande led eller den som har eller har haft gemensamt hushåll med gärningsmannen, eller mot någon annan person som annars är eller har varit närstående till gärningsmannen på grund av ett med dessa jämförbart personligt förhållande, eller
3) en person på grund av hans eller hennes arbetsuppgifter och gärningsmannen inte hör till arbetsplatsens personal.

Åklagaren får väcka åtal för vållande av personskada endast om målsäganden anmäler brottet till åtal.”

Om brott mot friheten
Strafflagen 25 kap 
7 §. Olaga hot

”Den som lyfter vapen mot någon eller på något annat sätt hotar någon med brott under sådana omständigheter att den hotade har grundad anledning att frukta för att hans egen eller någon annans personliga säkerhet eller egendom är i allvarlig fara skall, om strängare straff för gärningen inte stadgas på något annat ställe i lag, för olaga hot dömas till böter eller fängelse i högst två år.”

Kommentarer till paragrafen

Till våld i nära relationer hör ofta olika former av hot. Ofta uppfyller dessa hot rekvisiten för olaga hot enligt strafflagen.

Olaga hot är ett målsägandebrott såvida inte livsfarliga hjälpmedel använts vid brottet eller ett viktigt allmänt intresse kräver att åtal väcks.

7 a §. Olaga förföljelse (13.12.2013/879)

”Den som upprepade gånger hotar, följer efter, iakttar, eller kontaktar eller på något annat jämförbart sätt obehörigen förföljer någon annan så att förfarandet är ägnat att skapa rädsla eller ångest hos den som förföljs ska, om lika strängt eller strängare straff för gärningen inte föreskrivs någon annanstans i lag, för olaga förföljelse dömas till böter eller fängelse i högst två år.”

Kommentarer till paragrafen

Vid olaga förföljelse är det inte fråga om någon enstaka brottslig gärning utan om en sådan av delgärningar bestående allvarlig störning av en persons livskvalitet som kan bli synnerligen skrämmande eller ångestframkallande och dominera den utsatta personens liv.

Att gärningsmannen hotar en annan person är det första kännetecknet på brottet olaga förföljelse. Hotet ska vara riktat mot den som förföljs men kan också innehålla ett hot mot en tredje person. Som ett exempel kan nämnas att en kvinna kan hotas genom att gärningsmannen låter henne förstå att hennes barn kommer att skadas.

Det andra gärningssättet i fråga om olaga förföljelse är att gärningsmannen följer efter en annan person. Det tredje beskrivs som att iaktta personen i fråga. Iakttagandet kan också ske med tekniska hjälpmedel, t.ex. kikare eller kamera.
Det fjärde gärningssättet är att kontakta personen. Gärningsmannen kan kontakta den förföljda personen genom att gå fram till honom eller henne, genom att ringa eller sända meddelanden. (RP 18/2013)

Helsingfors hovrätt ansåg i sitt avgörande HelHR:2016:17 att rekvisiten för olaga förföljelse inte uppfylldes till följd av att handlingarna skett under en kort tid och inte varit karakteristiska för brottet. A hade följt efter B, hunnit ikapp denna och flera gånger försökt kontakta B per telefon, sms och e-post, och A hade också skickat blommor och kort till B. B hade inte svarat på kontaktförsöken. B hade ett halvår tidigare med ett e-postmeddelande avslutat ett flera år långt parförhållande mellan A och B. Handlingarna som räknades upp i åtalets gärningsbeskrivning hade ägt rum inom en period på fem dygn. Hovrätten ansåg inte att det A gjort uppfyllde rekvisiten för olaga förföljelse.

Människohandel 
Strafflagen 25 kap
3 §. Människohandel (9.7.2004/650)

”Den som genom att

1) utnyttja någon annans beroende ställning eller skyddslösa läge eller genom att utöva påtryckning mot någon annan,
2) vilseleda någon annan eller genom att utnyttja att någon vilseletts,
3) betala ersättning till en person som utövar makt över en annan person, eller
4) ta emot en sådan ersättning

utövar makt över någon eller rekryterar, överlåter, transporterar, tar emot eller inhyser någon i syfte att göra honom eller henne till föremål för sexuellt utnyttjande enligt 20 kap. 9 § 1 mom. 1 punkten eller därmed jämförbart sexuellt utnyttjande, tvångsarbete eller andra förhållanden som kränker människovärdet eller i syfte att avlägsna organ eller vävnader, ska för människohandel dömas till fängelse i minst fyra månader och högst sex år. (19.12.2014/1177)
För människohandel döms också den som utövar makt över en person som är yngre än 18 år eller som rekryterar, överlåter, transporterar, tar emot eller inhyser en sådan person i sådant syfte som anges i 1 mom., även om inget av de medel som nämns i 1 mom. 1–4 punkten har använts. (19.12.2014/1177)

Försök är straffbart.”

Kommentarer till paragrafen

Människohandel är ett brott mot friheten. Människohandel blev straffbart i Finland 2004. Bestämmelserna om koppleri och människohandel har behövt revideras genom lagändringar. Till exempel har man under paragraferna för människohandel och grov människohandel flyttat in punkter som tidigare låg under paragraferna för koppleri och grovt koppleri. Detta har nämnts tidigare i avsnittet om sexualbrott, där koppleri och grovt koppleri behandlats.

Vid människohandel är föremålet mer beroende av en annan persons kontroll än vid koppleri. Vid människohandel kan gärningsmannen t.ex. genom att utnyttja en annan persons skyddslösa läge bemäktiga sig denna person för att förmå honom eller henne till prostitution. Bestämmelsen ska inte tolkas så att det alltid är en gärning som föregår koppleri. Gärningsmannen kan anses agera i syfte att förmå en person till t.ex. prostitution också i sådana fall där han eller hon vidtar åtgärder för att den uppkomna situationen ska fortsätta, dvs. hindrar att personen i fråga upphör med prostitution. Om det i en situation av typen koppleri förekommer övriga rekvisit som gäller människohandel (använda medel och gärningssätt) kommer bestämmelsen om människohandel på första plats i förhållande till bestämmelserna om koppleri, också i förhållande till bestämmelsen om grovt koppleri. Dessutom kan koppleri bli människohandel om man genom att använda de medel som anges i människohandelsbestämmelserna förmår en prostituerad att fortsätta sin verksamhet. (RP 103/2014 s. 9)

Vid människohandel uppkommer också svåra frågor om identifiering av föremålen för denna. Det kan vara svårt att veta om en person är ett offer för människohandel. Föremålet för människohandeln vågar inte nödvändigtvis ge sanningsenlig information om sitt läge till myndigheterna. På www.manniskohandel.fi/ konstateras på den finska sidan varför det är av avgörande betydelse för offren att de blir igenkända: Om de inte blir det, kan de inte få den hjälp och det beskydd som de har rätt till enligt lagen. Offer som inte blir igenkända kan inte få hjälp med att hitta in i det hjälpsystem som skapats för dem, och de får heller inte del av andra rättigheter, bland annat offrets rätt att stanna i landet. Om offret inte av myndigheterna betraktas som ett föremål för människohandel kan det hända att han eller hon blir straffad för deltagande i olaglig verksamhet eller till exempel för att ha tagit sig in i landet utan tillstånd. Ett offer för människohandel som inte blir behandlat som ett sådant kan också bli utvisat, eller så kan utnyttjandet fortsätta och/eller inledas på nytt. Bristande igenkänning av offren har också en negativ inverkan på brottsbekämpningen och möjligheterna för andra åtgärder mot människohandel att lyckas.

3 a §. Grov människohandel

”Om vid människohandel

1) våld, hot eller list används i stället för eller utöver de medel som avses i 3 §,
2) någon uppsåtligen eller genom grov oaktsamhet tillfogas svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom, försätts i livshotande läge eller utsätts för därmed jämförbart synnerligen kännbart lidande,
3) brottet riktar sig mot ett barn under aderton år eller mot en person som har en väsentligt nedsatt förmåga att försvara sig, eller
4) brottet begås som ett led i en i 6 kap. 5 § 2 mom. avsedd organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet, (8.5.2015/564)
och gärningen även bedömd som en helhet är grov, skall gärningsmannen för grov människohandel dömas till fängelse i minst två och högst tio år.
För grov människohandel döms också den som utsätter någon annan för slaveri eller håller någon annan i slaveri, transporterar slavar eller handlar med slavar, om gärningen bedömd som en helhet är grov.

Försök är straffbart.”

Kommentarer till paragrafen

Gärningsformerna vid grov människohandel och grovt koppleri har behövt specificeras genom lagändringar. Från paragrafen om grovt koppleri ströks 2014 en punkt som nu finns i paragrafen om grov människohandel. Punkten handlar om att någon uppsåtligen eller genom grov oaktsamhet tillfogas svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom, försätts i livshotande läge eller utsätts för därmed jämförbart synnerligen kännbart lidande. Enligt förarbetet till lagen kan sådana följder uppstå uttryckligen i situationer där någon förmås att prostituera sig mot sin vilja, varvid det är fråga om påtryckning eller hotelser som är karaktäristiska för människohandelsbrott. I rekvisitet för människohandelsbrotten ingår det också i övrigt element som kan ha sådana följder (utnyttjande av någon annans beroende ställning eller skyddslösa läge, förhållanden som kränker människovärdet, användning av våld och gärningar som hänför sig till slaveri). Utifrån lagstiftningsändringarna skulle sådana gärningar betraktas som människohandelsbrott och framför allt som grov människohandel. (RP 103/2014)
Riksdagens lagutskott (LaUB 4/2004 rd) konstaterade att den som utsätts för människohandel är kuvad av gärningsmannen på ett sätt som är mer intensivt och mer övergripande än vid koppleri.

I sitt avgörande HD:2014:80 har högsta domstolen utvärderat grova gärningsformer vid människohandel. Offret hade i detta fall varit under 18 år gammalt. Då brottet således riktat sig mot en minderårig person hade skärpningsgrunden för grov människohandel uppfyllts på punkt 3. Det återstod att avgöra huruvida brottet bedömt som helhet varit grovt. I ett tidigare avgörande hade HD konstaterat att det inte räcker att en av skärpningsgrunderna uppfyllts för att brottet bedömt som helhet ska betraktas som grovt. I vissa fall kan dock en skärpningsgrund ha uppfyllts på ett så skadligt eller farligt sätt att den i sig motiverar att bedöma brottet som grovt även som helhet.

I detta fall ansåg HD att det minderåriga offret till följd av rekryteringen under fyra månaders tid hade erbjudit tiotals män sexuella tjänster. De sexuella tjänsterna hade innefattat samlag, vilket kan betraktas som den mest allvarliga formen av sexuellt utnyttjande. På HD:s avgörande inverkade även att gärningsmannen använt sig av hot om våld mot offrets familj, vilket varit ägnat att framkalla ångest hos offret. Av dessa orsaker betraktade HD brottet bedömt som helhet som grovt, och det hade således varit frågan om grov människohandel.

http://www.ihmiskauppa.fi/sv/manniskohandel/former_av_manniskohandel/manniskohandel_for_sexuellt_utnyttjande/precious_tvingades_till_prostitution

Straffskärpningsgrunder
Strafflagen 6 kap 
5 §. Skärpningsgrunder (13.6.2003/515)

”Straffskärpningsgrunder är

1) att den brottsliga verksamheten är planmässig,
2) att brottet begås som ett led i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet,
3) att brottet begås mot ersättning,
4) att brottet begås utifrån ett motiv som baseras på ras, hudfärg, härstamning, nationellt eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, sexuell läggning eller funktionsnedsättning eller utifrån ett annat motiv som är jämförbart med dessa, och
5) gärningsmannens tidigare brottslighet, om förhållandet mellan den tidigare brottsligheten och det nya brottet visar att gärningsmannen, med anledning av att brotten är likartade eller annars, är uppenbart likgiltig för förbud och påbud i lag.

Med organiserad kriminell sammanslutning avses en strukturerad sammanslutning, inrättad för en viss tid, bestående av minst tre personer, som handlar i samförstånd för att begå brott för vilka det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst fyra år, eller brott som avses i 11 kap. 10 § eller 15 kap. 9 §.”

Kommentarer till paragrafen

Punkt 4 ändrades 1.6.2011. Skärpningsgrunderna för straffet blir aktuella för flera grupper av offer. Till exempel att brottet begås för att offret har invandrarbakgrund, har en funktionsnedsättning eller tillhör en sexuell minoritet kan utgöra skärpningsgrunder.

Om preskription av åtalsrätten 
Strafflagen 8 kap
1§. 1–3 mom. Allmän preskription av åtalsrätten (11.4.2003/297)

”Rätten att väcka åtal för brott för vilket det strängaste föreskrivna straffet är fängelse på livstid preskriberas inte. (11.4.2008/212)
Åtalsrätten preskriberas, om åtal inte har väckts inom

1) tjugo år, om det för brottet föreskrivna strängaste straffet är fängelse på viss tid över åtta år,
2) tio år, om det strängaste straffet är fängelse i över två och högst åtta år,
3) fem år, om det strängaste straffet är fängelse i över ett och högst två år, och
4) två år, om det strängaste straffet är fängelse i högst ett år, böter eller ordningsbot. (18.11.2016/985)

Med strängaste straff avses det straff som i den på gärningen tillämpliga straffbestämmelsen är angivet som maximistraff.”

 1 § 5 mom. Särskild preskription av åtalsrätten (20.5.2011/540)

”Åtalsrätten för sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt utnyttjande av barn preskriberas tidigast då målsäganden fyller 28 år. Detsamma gäller våldtäkt, grov våldtäkt, tvingande till samlag, tvingande till sexuell handling, sexuellt utnyttjande, koppleri, grovt koppleri, människohandel och grov människohandel som riktat sig mot en person som inte fyllt 18 år. Åtalsrätten för lockande av barn i sexuella syften enligt 20 kap. 8 b § 2 mom. preskriberas då den som utsattes för brottet fyller 23 år.”

Kommentarer till paragrafen

Sexualbrott preskriberas i regel efter 10 eller 20 år beroende på om gärningssättet varit icke-grovt eller grovt. Dessa preskriptionstider trädde i kraft 1.1.1999.

I fråga om sexualbrott riktade mot barn gäller enligt bestämmelsen som trädde i kraft 1.1.2006 att åtalsrätten för sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt utnyttjande av barn preskriberas tidigast då målsäganden fyller 28 år. Detsamma gäller våldtäkt, grov våldtäkt och tvingande till samlag som riktat sig mot en person som inte fyllt 18 år. Denna bestämmelse tillämpas på brott som begåtts från och med 1.1.2006 (1161/2005).

Till paragrafen har lagts till moment 5, som tillämpas på brott som begåtts från och med 1.6.2011. Momentet innehåller ytterligare brott med denna särskilda preskriptionstid. Enligt momentet preskriberas åtalsrätten för sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt utnyttjande av barn tidigast då målsäganden fyller 28 år. Detsamma gäller våldtäkt, grov våldtäkt, tvingande till samlag, tvingande till sexuell handling, sexuellt utnyttjande, koppleri, grovt koppleri, människohandel och grov människohandel som riktat sig mot en person som inte fyllt 18 år.

Ytterligare ett tillägg är sista meningen i moment 5, enligt vilken åtalsrätten för lockande av barn i sexuella syften enligt 20 kap. 8 b § 2 mom. preskriberas då den som utsattes för brottet fyller 23 år. Också denna bestämmelse trädde i kraft 1.6.2011.

Katriina Sorsa, vicehäradshövding, koordinator för Senjanetti.fi, ett projekt finansierat av Justitieministeriet
Våldtäktskriscentralen Tukinainen

Översättning: Henrik Lampikoski