Guide för att utse en stödperson för offret

Offer med behov av särskilt stöd under det straffrättsliga förfarandet

Av rätten utsedd stödperson för brottsoffer under rättsprocessen

Rätten kan utse en stödperson för att hjälpa offer för sexualbrott, våld i nära relationer eller andra grova brott mot liv, hälsa eller frihet. Stödpersonen kan vara aktiv under förundersökningen och/eller rättegången. Också offer för koppleri och människohandel kan få en stödperson om offret ska höras personligen och det finns skäl att utgå från att han eller hon behöver stöd. Uppdraget som fås av rätten är personligt.

Rätten till stödperson är oberoende av offrets ekonomiska situation. Offret behöver alltså inte redogöra för sina egna, föräldrarnas eller partnerns inkomster och tillgångar. Ett arvode utbetalas till den stödperson som utsetts av rätten i enlighet med lagen om bestridande av bevisningskostnader med statens medel. Förutom dagtraktamente finns det möjlighet till bland annat reseersättning och vid behov rimlig logiersättning. Detta förfarande möjliggör att en och samma person är stödperson under hela processen även om rättegången skulle äga rum på annan ort än där offret och stödpersonen är bosatta. I synnerhet om offret tillhör en särskilt utsatt grupp som barn, ungdomar, funktionshindrade eller invandrare kan det vara viktigt att stödpersonen inte byts ut under rättsprocessen. En särskild blankett för utbetalning av ersättningarna finns hos rätten. I vissa fall kan man ansöka om ersättningar i förväg vid den lokala polisinrättningen, eller så kan de betalas in efteråt på det konto som stödpersonen angett.

En stödperson kan utnämnas även om offret inte har ett rättegångsbiträde. En sådan situation kan uppstå till exempel om offret inte yrkar på skadestånd men trots det kan behöva höras av rätten för att fallet ska kunna redas ut och det finns anledning att utgå från att offret behöver stöd. Också ett offer för koppleri kan få en av rätten utsedd stödperson för förundersökningen och rättegången även om offret inte är målsägande i just det fall som behandlas.

Stödpersonen kan vara aktiv under hela det straffrättsliga förfarandet från polisförhör till ny rättegång efter överklagan, men stödpersonen kan också medverka under en begränsad tid, till exempel endast vid rättegången. Ofta behövs stödpersonen också en tid efter rättegången.

Vem kan bli stödperson?

Principen är det att offret själv får välja personen hen vill ha som sin stödperson. Rätten kan till stödperson utse den som gett sitt samtycke och har den kompetens som krävs. Det är viktigt för stödpersonen att förstå sin egen roll som stöd till offret. En person som kan behövas som vittne under rättsprocessen kan inte utses till stödperson av rätten.

Särskilt vid sexualbrott måste polisen och senare eventuellt domstolen ta upp för offret känsliga frågor för att fallet ska kunna redas ut. Sexualbrott väcker ofta starka skamkänslor hos offret, och att berätta om händelsen för polisen eller domstolen är inte lätt. Stödpersonens närvaro ska uppmuntra offret att tala öppet och sanningsenligt om det som inträffat. Enligt lagen har offret en skyldighet att hålla sig till sanningen under det straffrättsliga förfarandet medan den misstänkte eller svaranden inte har det. Genom att ge felaktig information kan offret begå vissa straffbara handlingar, bland annat falsk angivelse eller ärekränkning.

Också en anhörig till offret kan utnämnas till stödperson. I så fall måste man bedöma huruvida det är till fördel för offret att stödpersonen är en närstående. Att stödpersonen står offret nära kan nämligen leda till att det blir svårare för offret att tala obehindrat om vissa saker av betydelse för rättsprocessen. Även om det till exempel kan vara betryggande för ett ungt offer för sexualbrott att ha en förälder som stödperson måste man beakta att offret inte nödvändigtvis förmår eller vill tala om detaljerna kring brottet i förälderns närvaro.

Stödpersonen bör vara medveten om att det kan uppstå obekväma känslor också hos en själv då man får höra detaljerna kring brottet och går igenom dem under det straffrättsliga förfarandet. Det är viktigt att stödpersonen inte bearbetar sina egna känslor genom brottsoffret.

Ansökan om stödperson

En fritt formulerad ansökan om att en stödperson ska utses får lämnas in av offret, rättsbiträdet eller polisen. Också åklagaren kan föreslå att en stödperson utses. Ansökan ska vara skriftlig och lämnas in till den tingsrätt som handlägger ärendet eller som senare eventuellt kommer att göra det. Om stödpersonen behövs först vid behandling i hovrätten ska ansökan lämnas in till denna. Vid behov kan en stödperson utses på ort och ställe i samband med rättegången. Uppdraget är personligt.

Samtycke till att bli stödperson

För att kunna bli stödperson måste man ge sitt samtycke. Stödpersonen måste förstå syftet med uppdraget och vad tystnadsplikt innebär.

Samtycke kan ges till exempel enligt följande mall:

Jag samtycker till att vara stödperson till A under förundersökningen och rättegången i det mål i vilket A är målsägande och som hänför sig till ett sexualbrott.

Jag förbinder mig till att både under min tid som stödperson och efter dess slut inte avslöja för utomstående något av det jag som stödperson fått veta om brottet, utredningen, rättegången eller offrets personliga situation och ekonomi.

Jag är medveten om att brott mot tystnadsplikten är straffbart enligt strafflagen.

Namn och adress
Födelsedatum
Ort och datum
Underskrift och namnförtydligande

Stödpersonens uppgifter

Stödpersonens uppgift är att vara ett personligt stöd för målsäganden under förundersökningen och rättegången och hjälpa denna med de praktiska frågorna kring handläggningen av fallet. Det är också möjligt att i samråd med offret besluta att stödpersonen endast är med till exempel vid rättegången. För att förtroende ska uppstå mellan offret och stödpersonen möts de dock redan i början av förundersökningen. Det första mötet kan äga rum när polisförhöret närmar sig eller redan innan brottet anmälts.

Stödperson är inte samma sak som rättsbiträde eller terapeut. Som namnet antyder har stödpersonen i uppgift att vara ett personligt stöd för offret under det straffrättsliga förfarandet. Genom sin insats kan stödpersonen underlätta rättsbiträdets arbete eftersom rättsbiträdet då kan koncentrera sig på juridiska aspekter och den formella rättsprocessen.

De mest angelägna frågorna kan variera under de olika delarna av det straffrättsliga förfarandet. I början av förundersökningen ska stödpersonen bidra till att de praktiska arrangemangen är sådana att offret kan redogöra för händelseförloppet så obehindrat och sanningsenligt som möjligt. I detta skede letar offret ofta också efter rättsbiträde, och stödpersonen kan hjälpa till med detta. När rättegången närmar sig bör offret få veta hur den kommer att gå till och vad som förväntas av offret vid den.

Stödpersonens roll vid polisförhöret

Stödpersonen kan vara närvarande vid polisförhöret som brottsoffret kallas till. I detta skede har offret i allmänhet redan ett privat eller offentligt rättsbiträde som är närvarande vid förhöret. Stödpersonen får vara med även om biträdet också är det.

Stödpersonen kan inför polisförhöret berätta om hur förhör går till på ett allmänt plan. Däremot ska stödpersonen inte ge offret juridiska råd eller för offrets räkning ställa frågor som har att göra med målet. Dessa uppgifter tillhör nämligen rättsbiträdet, som kan vara privat eller offentligt. Om offret ännu inte har ett rättsbiträde kan stödpersonen föreslå att ett sådant anlitas.

Stödpersonen finns till för offret under polisförhöret och identifierar behov som uppkommer hos offret under förhörets gång. Offret kan till exempel behöva en paus. Under pausen kan stödpersonen fråga om det känns tungt och om hur offret upplever förhöret.

Polisförhöret kan vara en förvirrande upplevelse för offret eftersom det då blir aktuellt att på nytt behandla det som inträffat. Polisen har i uppgift att reda ut händelseförloppet noggrant, och frågorna som ställs är därför mycket detaljerade. Stödpersonen bör vara medveten om att offret kan uppleva dessa detaljerade frågor obekväma. Dessutom har brottet ofta varit en traumatiserande upplevelse, vilket innebär att offret kanske inte klarar av att uttrycka sig tydligt vid förhöret. I dessa situationer gör stödpersonens närvaro det lättare för offret att uttrycka sig tydligt om händelserna, vilket bidrar till att förhöret framskrider på ett smidigt sätt.

Stödpersonens roll vid rättegången

Stödpersonens roll är viktig vid själva rättegången eftersom detta ofta är en av de mest utmanande delarna av det straffrättsliga förfarandet för personer som utsatts för sexualbrott, grovt våld, koppleri, människohandel eller dylika brott. Rättegången skapar ofta stress och spänning hos offret. Om stödpersonen kommer in i bilden först i detta skede ligger det i målsägandens intresse att de möts före rättegången. Detta är viktigt eftersom stödpersonen bidrar till ökad trygghetskänsla hos offret och i bästa fall lindrar offrets eventuella rädsla och osäkerhet. Offret måste kunna lita på stödpersonen för att våga ta upp det som känns svårt. Målet är att göra offrets upplevelse av rättegången mindre betungande.

Stödpersonen kan på ett allmänt plan berätta för offret om hur en rättegång går till och vad man ska göra under den. Det är däremot rättsbiträdet som ska redogöra för detaljer kring vad som förväntas av offret under rättegången och hur rättegången kommer att fortskrida från ett processrättsligt perspektiv.

I rättssalen håller stödpersonen reda på hur offret mår och orkar. Vid behov kan stödpersonen tala om för till exempel rättegångsbiträdet att offret verkar behöva en paus. Under pausen är det skäl för stödpersonen att fråga hur offret orkar med rättegången och diskutera offrets upplevelser kring förloppet.

Många offer för sexualbrott vill inte träffa gärningsmannen efter det som inträffat. Rättegången går att ordna på ett sådant sätt att offret och gärningsmannen inte möts. Stödpersonen kan tillsammans med offret gå igenom eventuella behov av specialarrangemang och komma överens om dem i förväg med offrets rättsbiträde eller till exempel tingssekreteraren. Behoven kan variera beroende på offret och omständigheterna kring brottet, men de vanligaste åtgärderna är att en skärm ställs upp mellan offret och den åtalade för att hindra ögonkontakt och att parterna hänvisas till separata väntrum.

Samarbete mellan stödpersonen och rättegångsbiträdet

Stödpersonen kan samarbeta med offrets rättegångsbiträde genom att komma överens om en arbetsfördelning i fråga om de praktiska arrangemangen. Samarbetet mellan stödpersonen och rättegångsbiträdet ska bygga på respekt för offrets behov och önskemål. Stödpersonen och rättegångsbiträdet ska bland annat i förväg komma överens med offret om hur och tillsammans med vem offret ska komma till polisförhöret och rättegången.

Stödpersonen och rättegångsbiträdet kan gemensamt diskutera rättsprocessens förlopp med offret och besvara offrets frågor. Vid detta samarbete är det viktigt att vara medveten om den egna rollen och agera inom dess ramar. Stödpersonen kan diskutera offrets känslor och upplevelser kring rättsprocessen men behöver inte vara insatt i juridiska detaljer eller ta ställning till dem, för detta ingår i rättegångsbiträdets uppgifter.

Att bemöta ett brottsoffer på ett sensitivt sätt

Sensitivt bemötande innebär att offrets särskilda ställning beaktas och att de som arbetar med offret är medvetna om hur upplevelsen av ett brott och det straffrättsliga förfarandet påverkar offrets beteende. Sensitivt bemötande gör offrets upplevelse av rättegången mer behaglig och underlättar offrets handlande under rättsprocessen. Genom sitt arbete och sitt uppträdande främjar stödpersonen offrets rätt till en rättvis rättegång.

Vid sensitivt bemötande ska man tänka på att tilltala offret med artighet och respekt. I stödpersonens professionella roll ingår att förstå offrets handlande och vara medveten om att ett trauma kan påverka sättet på vilket offret beter sig. Offret kanske betraktar situationen genom så kallade traumafärgade glasögon. Stödpersonen bör kunna förutsäga olika situationer och vara uppmärksam och närvarande i kontakten med offret.

Länkar till lagstiftning:

Lag om rättegång i brottmål (11.7.1997/689) 2 kap 1 a §, 3 §, 3 a §, 4 §, 9 §, 10 §

Rättshjälpslag (5.4.2002/257)

Lag om bestridande av bevisningskostnader med statens medel (15.9.1972/666)

 

Svensk text: Översättningsbyrå Henrik Lampikoski