Att bemöta ett ungt offer för sexualbrott

Att bli utsatt för sexualbrott påverkar alla delar av ett ungt offers liv och kan leda till problem för hans eller hennes uppväxt.

Förekomst

Att ungdomar utsätts för sexuellt våld, utnyttjande och trakasserier är mycket vanligt.

Brottsplatser

Ungdomar kan bli utsatta för sexualbrott var som helst, till exempel hemma, i skolan, i köpcentrum eller på gatan. Numera blir de allt oftare trakasserade på Internet.

Gärningsmän

Gärningsmannen kan vara en närstående (en förälder eller ett syskon), en vän, en bekant (ofta en som ungdomen träffat på Internet), en person med auktoritet (lärare, tränare eller arbetsgivare) eller en helt okänd person.

 Brottsanmälan

För ungdomar är det ofta ett stort steg att berätta om sina upplevelser. Att uttrycka det som hänt kan vara svårt, och dessutom kan ungdomen känna skam, skuld och delaktighet. Rädslan för att bli upptäckt, straffad eller utsatt för hämnd hindrar många från att tala. I vissa fall har det sexuella våldet och trakasserierna redan blivit en del av vardagen, och ofta är ungdomen omedveten om sina rättigheter och oförmögen att handla på grund av brist på kunskap och livserfarenhet.

 Det är viktigt att själv få bestämma över sin sexualitet

Sexualbrott kränker offrets rätt till integritet. För att få en normal fysisk, psykisk, sexuell och social uppväxt måste ungdomen kunna leva utan påtvingade sexuella upplevelser. Ungdomens trygghet och självbestämmanderätt får inte äventyras.

 En ungdoms uppväxt

Till en ung persons uppväxt hör mycket. Ungdomar övergår från barndomen till vuxenlivet och uppnår en viss självständighet från föräldrarna samtidigt som de uppnår ökad medvetenhet om den egna kroppen. De utvecklas i enlighet med sin könsidentitet och upplever uppkomsten av sexualitet. Ungdomarna söker efter sin plats i samhället medan deras ideal och framtidsutsikter formas. Sexuellt våld och trakasserier äventyrar allt detta och har därmed en omfattande inverkan på ett ungt offers uppväxt.

 Verkningar

Följderna av sexualbrott varierar. I många fall kan upplevelserna påverka en hela livet om symptomen inte får rätt behandling.  Posttraumatiska stressyndrom (PTSD) och depression är vanliga följder för unga offer liksom också för vuxna. Nerstämdhet, glädjelöshet, ångest, rädsla, aggressivitet, alkohol- och drogproblem, nekande av den egna sexualiteten eller riskfyllda sexuella handlingar, förlust av gamla vänner och umgänge med nya, ständig misstänksamhet mot en själv och nedbruten självkänsla är vanliga tecken på denna typ av stress. Dessutom kan offrets framtidsutsikter bli oklara och förmågan att studera och koncentrera sig svagare.

Riitta Ylikomi, psykolog, psykoterapeut

Att bemöta ett ungt offer.
Se också traumatiseringskapitlet för allmänna råd rörande alla typer av våldsoffer. 

Råd till polisen

1. Tala med ungdomen med lika stor respekt som om du skulle tala med en vuxen, men kom ihåg att ungdomen ännu inte är vuxen. Låt ungdomen inse sin egen ålder.

2. Var medveten om att stödpersonen och rättegångsbiträdet är särskilt viktiga för det unga offret.

3. Försäkra dig om att ungdomen får tillräckligt med stöd. Föräldrar, närstående och många andra kan erbjuda offret sitt stöd.

4. Låt ungdomen stå i centrum för det som rör honom eller henne även om föräldrarna och andra personer också blir förhörda eller på annat sätt beaktas i behandlingen av fallet. Tala alltid direkt med ungdomen om föräldrarna är närvarande.

5. Säg till det unga offret att hans eller hennes berättelse har en central roll i utredningen. Ungdomen måste förstå att det är viktigt att han eller hon berättar om händelsen så detaljerat som möjligt.

6. Kom ihåg att ungdomen inte alltid har ett tillräckligt ordförråd för att beskriva det som hänt. Hjälp offret att hitta de rätta orden.

7. Var medveten om att en ungdom kan försöka skydda sig själv genom att uppträda på ett irriterande, trotsigt eller annars besvärligt sätt. Ungdomen kan också tiga eller ljuga för att skydda sig.

8. Kom ihåg att det hör till ungdomen att handla tanklöst och pröva gränser. Anklaga inte ett ungt offer för att ha handlat dumt eller oförsiktigt när brottet höll på att ske.

9. Fråga ungdomen hur hans eller hennes familj och vänner reagerat på det som hänt. Andras reaktioner kan inverka på vad offret väljer att berätta eller inte berätta och hur han eller hon förhåller sig till förhöret.

10. Träffa helst ungdomen fler än en gång. Ett brottsoffer kan komma att tänka på fler relevanta saker efter det första mötet med polisen.

11. Ge det unga offret tillräcklig och tydlig information om brottsutredningen. Berätta vad som händer och varför. Försäkra dig om att ungdomen fått informationen och förstått den. Fråga huruvida han eller hon förstått vad du sagt. Ge ungdomen information också i skriftlig form.

12. Byt helst inte ut den som sköter kontakten till ungdomen.

13. Samarbeta med barnskyddsmyndigheterna och med de ungas stödnätverk.

Råd till domstolen

1. Kom ihåg att ungdomar ofta inte är så mogna som de verkar.

2. Ställ följdfrågor för att få reda på mer. Många ungdomar svarar ytterst kortfattat eftersom de tror sig komma undan enklare ju mindre de berättar.

3. Försäkra dig om att ungdomen vet vad som händer under en rättegång, vad domstolen förväntar sig av honom eller henne och vilka som är närvarande vid rättegången och varför.

4. Var medveten om att alla arrangemang som ökar känslan av trygghet i rättssalen gör det lättare för ungdomen att minnas och tala.